Hej Bloggen!!

Mina klasskompis frågade om jag ville med ut och äta på en grekisk restaurant efter skolan imorgon.

Då kom jag & tänka på en massa, fatta att behöva tänka " jag kan inte luncha med min kompis" för att man inte har råd.
Jag menar tänk på det, är det inte tragiskt? Som tur är har jag aldrig haft det problemet.

Men vill man sluta upp så i framtiden? Inte jag iallafall. Mitt mål i livet är att bli ekonomiskt oberoende.
Alltså inte oroa mig för utgifter. Vilket jag tror leder till god hälsa, tillsammans med att man mår psykiskt bra.
Hur som helst når jag alltid mina mål -  sikta högt, tro på dig själv så kommer man långt!




Sova nu, har föreläsning kl 8 imorgon. :) Glöm inte att jag älskar er! puss!!!

Hej kära läsare, fulingar, nollor, äckel, snyggingar, älsklingar vad som helst! =D

Jag tänkte skriva lite om det presentabla, hur folk presenterar sig, vilka intryck de ger av sina kläder. Helt enkelt ifall människor är välvårdade eller inte. Många tror att de kan gå runt i skolan och se hur äckliga och trasiga ut som helst och tro att dom kan få jättefina betyg. Det stämmer inte!

En lärare dömmer dig både utifrån din personlighet och dina verk. Det funkar inte att du går runt som ett jävla gettobarn eller som en punkar-emo eller vad som helst och tro att du ska få fina betyg. Visst i vissa fall för nu
säger väll du " Jag har en flickvän/pojkvän som fick jättefina betyg fast dom är emo bla bla bla" Jag orkar inte med sånt där utan det är bara så.

Människor dömmer, jag kan dömma, du dömmer när du går på gatan.
"Shit vilken lösaktig tjej, shit vilken fjortis, shit vad mycket finnar,
shit vad tjock han/hon var, shit vilken bla bla bla" Ja du förstår principen.
 
Hur som helst så har det varit mycket snack om det och då kommer jag att tänka på en person som jag känner som är så himmla duktig i skolan, som jag vet är duktig, men han får inte dom betygen som han egentligen förtjänar.
Han går runt med ett lila paraply inomhus, och då kan man ställa sig den  frågan; är den människan psykiskt sjuk eller skiter han bara i sig själv,  eller hatar han sig själv ? Jag förstår mig inte riktigt på det? Jag har så svårt att få in det där i huvudet varför man gör så mot sig själv. varför utsätter man sig för sånna mobbingpåhopp eller vad som helst, varför?
Har någon ett bra svar? Snälla tala om för mig...

Det var allt jag hade att säga, roligt att ta upp en disskussion om hur man är presentabel som människa för det skapar jävligt många intryck och människor är jävligt dömmande du kan inte gå till en arbetsintervjuv med en hoddie tröja och säga" Tja jag vill jobba". Tyvärr det funkar inte så, vakna upp i världen vi lever här. Vi i Sverige har problem med
" Ja men vi alla är lika värda. TYVÄRR det är inte så. Visst vi är lika värda men i andras ögon så värderar man det är bara någonting att fatta.

Hur som helst jag ska inte skriva för långt nu, ha en fortsatt bra dag :)

bloggar senare igen!! puss mina sötnosar .

LOVE/LAILA :)

Jag har precis kommit hem från jobbet och nu tänkte jag blogga lite.

Dagens samtalsämne idag är falskhet. Det kan vara falskhet på skolan, jobbet, ja precis var som helst. Jag kan ta ett exempel som jag råkar ut för dagligen, det är det klassiska.

Du går på stan "Trala la la la". Och så kommer en när du minst anar det "HEEEEEEEEEEEEEEEJ :D :D :D,
hur ääärrr deet???? " Det är bara... ÅÅÅÅhhh....

Jag vill bara spy den människan rakt i ansiktet. Inte för att man gör det, man bara "hej , det är bra, jo det var jättelänge sedan" osv.. Och så går den personen i fråga inte därifrån utan börjar prata och ta ditt nr när man vet att den personen är så jävla falsk. Det är så irriterande. Jag blir så jävla förbannad och trött. " A men jag tar ditt nr och så hör jag  av mig". Jag tänker bara. "Nej snälla gör inte det".  aja. jag finner inga ord. Falskhet är en stor jävla kategori och du kan säga flera tusen miljoner ord om det, jag är med om falskhet varje dag. Jag tror nästan att alla är det, iallafall folk som är ute och inte bara sitter hemma vid datorn 24/7.

Jag kan själv vara jävligt falsk ibland, men jag kallar det för att var diplomatisk. Men jag är aldrig sådär överdriven att jag ska börja ta nummer och hålla på och löjla mig.

USCH!! :)

Hej alla goa & glada!

Har precis ätit frukost. :)

Hur som helst satt jag och grubla över Facebook igår & kom på att jag är "vän" med en massa människor där som jag aldrig skulle hälsa på om jag såg dem på stan.
Dessutom är hela konceptet på facebook typ "Find your old friends", men vem vill det liksom? Det finns ju en anledning till att det är en "old friend". 

nåja jag vet inte om jag finns på facebook så länge till. Varför blir man vän med folk på facebook som bara är bekanta; För att snoka och ha ett samtalsämne.

Jag minns när jag la in bilder på mig och Niclas från när vi var i Turkiet och vips så visste hela Borås om det på 1 sekund.
Dessutom finns det folk som tar dina bilder därifån och använder till en massa annat, tro mig jag har varit med om det!!

Men än sålänge är det en liten tidsfördriv när man vill glömma allt som har med smarthet att göra under 5 minuter.

WIHOO! :D

Hej Snyggingar!

Jag var över hos min 70 åriga granne för att lämna ett
brev som kommit fel på posten. Hon brukar alltid vara superlugn, nästan sådär lugn att man tror att hon när som helst ska sluta andas för att hon är så dödslugn.

Så jag knackade på hennes ytterdörr, och hon öppnade och BOOM!!
"ÅHHH STJÄRNA PÅ HIMMEEELEEEN, SÄG ATT VI SES IGEN". Ni vet Stjärnhus gamla schlagerlåt för tusen år sedan. Jag fick en sådan chock utav det. HJÄLP?

Så står hon där helt superglad och gungar på höfterna lite lätt, men hallå är hon den ända som vet om att hela världen är på väg att gå under och ha samlat sina sista krafter för en sista dans utan att ha sagt någonting till resten av befolkningen?

Det är sådana små finesser som förgyller dagen, hur som helst så började jag asgarva. Jag kunde verkligen inte hålla mig. För det passade verkligen inte in?

Jag tänkte mig sega lilla tanten sakta öppna dörren, tacka för att jag kommit med post och sedan säga "adjö" och stänga dörren. Men istället " ÅHH STJÄRNA PÅ HIMMLEN SÄG ATT VI SYNS IGEN" på hög volym.

Inte alla som har en så oväntad granne!! :) Klockrent

 
Nu ska vi göra en analys av mig, helt enkelt visaulisera
och illustrera till varför jag kommer att stryra världen.
Om inte världen så kommer jag iallfall att vara någon slags
ledare/chef eller whatever.

Nu benar vi ut situationen;

1. Min sociala kompetens är så otroligt charmerande, till
och med vakterna på krogen och polisen på gatorna ser till
att det blir som jag vill.

2. Mitt smarta ekonomitänkande och snabbtänkta hjärna ser till att jag tänker snäppet
före alla andra. Hade jag haft makten hade du bara betalt 13% skatt
och ändå haft gratis sjukvård.

3. Min intelligenta arom sprids till varje individ, och visar
respekt när jag talar. Jag har en smart strategi på att göra
så att alla blir glada i alla situationer, jag klarlägger och benar lätt ut
situationer med både smarthuvuden & dumskallar.

4. Att vara presentabel. Det är nog det viktigaste. Man måste
sköta om huden, kroppen, ha på sig anständiga kläder och se
sofistikerad ut alla tider, regn som sol, bakfull som klimax.
Har man en charm och rätt personlighet passar man i allt. Jag är ett bra exempel.

5. Det gäller att vara sex objekt i rätta situationer, det
skapar oerhört många möjligheter. Jag vet vad jag talar om
& har alltid rätt.

Jesper Asp blev nummer elva!

"Just nu sitter jag på jobbet... Såg sms.et. lite sent, men jag har suttit här sen fem... Vad tänkte du på? :)



Jag tänkte på att den här leken var rolig :P

Plats nummer 8 tog Marcus "halsduk" Elfström, både andraplats och åttondeplats, bra jobbat!

"Vad tänkte du på elle skicka du till fel person? ;) "



Ja ja men jag kan inte svara på sms så fort. Läs min blogg så ser du vad jag tänkte på ;) ("eller" stavas med ett R på slutet ;) )

Efter exakt 22 sekunder trillade det första sms.et in.  En efter en, nu öser det in svar. Andreas Karlsson vann första pris.

"Sitter i en bil. Du då?


Då vet vi det.

Jag och Erik pratade lite:

Jag: Om din tjej, eller "tjej" och du är ihop om två år och hon råkar gå upp 150 kilo, skulle du göra slut då?

Erik: "Råkar". Nä det tror jag inte, men hon skulle nog vilja göra slut med mig för jag skulle nog börja dra lite pikar som skulle få henne att tröttna, typ..

Jag: om hon förlorade ett ben då?

Erik: Nejfan, det skulle inte bero på ett förlorat ben. Antagligen skulle hon ändras som person efter det iofs, det kanske skulle få det att ta slut. Men skulle hon fortsätta va sig själv så hade det varit OK

Jag: okey då vet jag

Erik: Har du planerat att dumpa niclas bli ihop med mig, bli fet och förlora ett ben

Jag: Hahahhaha , nej absolut inte, hahahaha :)

Erik: Tackar, fan vad alla höjer mitt självfötroende idag då 

Jag: Meeh, menade inte så...

Erik: Nej ja vet